Ångesten som inte finns.

För fem år sedan, vid den här tiden, skulle jag snart fylla 25 år. Jag hade den värsta ångesten man kan ha inför det. Jag som aldrig förstått det här med åldersnoja innan, förstod nu precis vad det handlade om. Jag ville bara bromsa tiden. För jag tyckte 25 var det värsta man kunde fylla. Jag hade målat upp en bild, i min lilla dumma hjärna, att jag skulle hunnit med så mycket innan lampan 25 blinkade ovanför mitt huvud. Jag skulle hunnit gift mig, skaffat barn, köpt ett hus, ha ett fast jobb (eller åtminstone ett jobb). Men när jag satt där, fem dagar innan min 25:e födelsedag och insåg att jag inte hade hunnit med en endaste liten grej av allt det ovan nämnda, fick jag total panik. Jag började gråta som ett litet barn. Jag fick verkligen ångest för jag tänkte att mitt liv snart är över. Jag tycker 25 var så himla gammalt. En tröst jag hade då var att jag åtminstone skulle hunnit med ovan nämnda innan jag fyllt 30. DÅ skulle det ändå vara helt okej.

Om 5 dagar fyller jag 30 år, och jag har aldrig känt mig mer välkomnade för min nya ålder som jag är nu. Ser faktiskt fram emot det. Och nej, jag har inte gift mig, har inga barn, har inget hus. Däremot har jag köpt en svindyr bil och jobbat och utbildat mig till det jag vill göra i livet. Och vet ni vad? Jag känner inte alls någon stress för att hinna med det ena och det andra längre. Jag står här med öppna armar, redo att kliva över i en helt ny period av mitt liv, som jag tycker ska bli så oerhört spännande. Kanske har jag mognat lite. Inte vet jag. Men jag känner mig mycket mer bekvämare med mig själv idag än för fem år sedan. Inte lika osäker, försiktig och rädd för allt. Kanske har det med mitt nya yrke att göra lite? Jag som alltid varit en blyg, tyst och försiktig person har slängt mig in i en bransch där du ska vara allt det motsatta! Och jag har växt som person under bara det senaste året, något enormt. Är mer framåt, tackar ja till sånt som normalt skrämmer livet ur mig. Och jag är stolt. Stolt över mig själv, för att jag ändå kommit såhär långt. Och längre ska jag. 

Men först ska jag ta mig till köket och baka ut bullarna till mitt kalas på Söndag.