Nyp mig hårt i armen, jag drömmer.

I onsdags höll jag på att svimma när jag fick reda på att jag vunnit veckans piff från Hela Sverige syr-tävlingen, där man kunde vinna en symaskin + en overlock som  använts av deltagarna i Hela Sverige syr. 

Loggade in som vanligt på Facebook och såg på programmets Facebook-sida att jag vunnit. Jag fattade inte först, var tvungen att gnugga mig lite i ögonen, var tvungen att ladda om sidan, för jag kunde verkligen inte förstå att jag vunnit. Det dröjde inte många minuter förrän det dimper ned ett stor brev från TV4 adresserat till mig, i brevlådan. Och det var liksom då jag fattade på riktigt. Jag skrek typ rakt ut!

Bidraget jag vann med är en klänning som en gång i tiden varit min mormors. Jag vet inte om det var mamma eller min syster som tänkte göra sig av med den, men jag räddade den då jag älskade det gula, svartprickiga tyget och tänkte att den här kan jag ge nytt liv. Så jag sydde om den.

Gissa om jag är toksugen på att sy en massa nu! Jag älskar ju att sy. Det är min allra bästa hobby, när jag vill känna mig fri från stress. Att se något skapas, utvecklas, till färdigt resultat. När jag syr känner jag ingen stress. Då mår jag bra! Lite som terapi faktiskt, skulle man kunna säga. 

Ah, nu längtar jag tills mina maskiner kommer.

Enkel. Vacker. Öm. Valsen påminner mig om hundratals dar som jag varit med dig. Både vinter och vår, och i höst och igår. Och alla dagar som kommer...

Gymnasiet 2001. Första gången jag träffade honom. Han satt i korridoren på golvet utanför mattesalen. Han hade skinnjacka, svarta jeans, Converse och läste serier. Han hade en slags Beatles-frisyr och världens blåaste fina ögon. Han satt alltid längst bak på mattelektionerna och tyckte mer om att rita Manga än att räkna matte. Läraren påtalade ofta detta och tyckte att han skulle ägna sig åt att räkna istället. Jag irriterade mig bara på att jag inte kunde koncentrera mig. Plus att jag hatade matematik. 

En dag, hittade jag honom av en slump på Lunarstorm. Vi började skriva till varandra. Kom fram till att vi gick i parallellklass. Sedan bytte vi MSN. Chattade varje kväll. I skolan sa vi Hej och sågs nästan bara på mattelektionerna eller i matsalen. Eller på skolgården. Eller när estet-klasserna hade något gemensamt ämne. Vi båda gick estetiska programmet på gymnasiet. Jag gick musik och han bild och formgivning.

Jag minns att jag en dag kommer på mig själv med att längta lite extra till mattelektionerna. Ironiskt nog. Bara för att han skulle vara där. Om jag hade tur. Han med dom fina ögonen. Han som alltid väntade på mig efter matten och som sedan följde mig till mitt skåp vid musiksalen efter mattelektionerna.

Egentligen var han inte alls den sortens kille jag normalt skulle intressera mig för. Men det var ändå något speciellt med den här killen. Något som gjorde att mitt hjärta slog några extra slag bara jag såg honom på skolgården. Något som gjorde att jag blev sådär fnittrigt lycklig då rutan med bokstäverna till hans namn ploppade upp i hörnet av min datorskärm.

En dag läste jag dock en sak som gjorde att jag trodde att jag åter igen hade gått på nitlotten och blivit sådär olyckligt kär. Ni vet, när hjärtat blivit ledset och man först då inser hur man känner. För att sedan, när jag minst anade det, helt plötsligt få meningen jag trodde han skulle säga till någon annan, men som egentligen var menad till mig hela tiden;

- Jag är kär i dig.

Vi går på dejt. Fikade på Åhléns. Sedan gick vi en promenad som slutade med att vi gick runt hela stan. Jag som alltid varit så väldigt blyg, insåg plötsligt att jag inte alls var det med honom. Den pinsamma tystnaden existerade inte. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Han köpte en stor ask med Ferrero Rocher på vägen, som han sedan lämnade på ett elskåp då vi inte orkade äta mera. Sedan blev det mörkt och kväll och jag var tvungen att gå hem. Fast egentligen ville jag inte. Han följde mig hela vägen hem till min port så att jag inte skulle behöva gå ensam hem i mörkret. Väl där pussades vi för första gången.

Idag är det exakt 13 år sedan den dagen. Och han snurrar fortfarande hela min värld. Ibland säger han någonting eller gör en gest som gör att jag, utan att tänka på det, ler. Han är den snällaste människan jag mött. Han är rolig. Trevlig. Han får mig att skratta. Även när jag är i mitt argaste sinne. Han säger ofta att jag är fin. Har aldrig någonsin velat ändra på mig. Han stöttar och peppar mig när jag tvivlar på mig själv. Han är världens bästa.

He used to be my warrior these days, covering in glory.

Tog sovmorgon imorse. Låg kvar under täcket sådär en timme efter jag vaknat och bara var. Jag älskar när jag kan vakna och inte behöva skynda mig upp.

Men upp gick jag ju efter ett tag. Har städat hela lägenheten. Skurat hela köket. Plockat, inrett, ändrat, ändrat tillbaka. Haha. Ja, sånt som jag är expert på. Sedan blev jag så hungrig så jag åt ett utav det godaste jag vet numer; grekisk yoghurt, hallon och lite honung för att få lite sötma. Så himla gudomligt gott, alltså! Har ni inte ätit det så testa. Mhm!

Nä, nu ska jag slänga på mig någon form av kläder och kanske sminka på mig en bas, ögonbryn och lite rouge, för ikväll är vi bortbjudna på middag hos svärisarna. Vi ska äta lasagne. Älskar!

Vad gör ni idag?

Frankie Daily Journal 2015 och ett roligt jobb!

För ett tag sedan var jag med i en tävling på Instagram där man kunde vinna den fantastiskt underbart fina Frankie Daily Journal 2015 från Vintagefabriken. Döm om min förvåning när jag sedan går och vinner! Jag brukar nästan aldrig vinna något, så detta var helt fantastiskt roligt! Förra veckan fick jag hem den, fint inslaget i silkespapper och i ett fint band. 

Och redan nu har jag en rolig sak att skriva in i min fina kalender. Igår fick jag nämligen ett riktigt roligt mail i min inbox om ett jobb i mars nästa år. Berättar mer sen såklart. Men är glad och pepp!

Men om du tittar upp på himlen till vänster om månen där. Jag befinner mig någonstans där ungefär...

Det har varit hemskt tyst här i bloggen på ett tag. Jag har varit lite tveksam till om jag tycker det är kul att blogga längre. Men jag har kommit fram till att jag nog ska ge det en chans trots allt. Är ni kvar?

Just nu går mina dagar åt att gå i skolan. Det är mycket make up nu. Jag tycker det är kul i skolan! Men jag tycker det här med make up är lite pilligt faktiskt. Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att hårstyling är så himla mycket lättare. Men jag kanske blir bra på det där med make up någon dag. Just nu övar jag så mycket jag kan, med det smink jag faktiskt äger. Måste skaffa lite mer make up-verktyg och lite sånt.

Annars pysslar jag med mitt eget och syr och sånt trevligt. Börjar äntligen få lite ordning i vårt hobbyrum här hemma. Såhär ser min halva av rummet ut. Den andra halvan har herrn i huset.