Bonjour Pompadour!

Det har hänt en massa skoj sedan jag skrev här senast. Är ni kvar? Vad har hänt sedan sist då? Jag har gift mig, firat 30 års-kalas, åkt på bröllopsresa och startat eget företag. Jojo minsann! Nu är jag egen företagare, och jag har aldrig någonsin förut känt denna märkliga känsla av att vara peppad till tusen samtidigt som jag är totalt livrädd, haha! Det är tur att peppen tar över mestadels. Känns så otroligt spännande hur det kommer utvecklas. Hoppas på det bästa i alla fall!

Ni får jättegärna gilla min sida på Facebook. Bonjour Pompadour heter jag där. Och såklart har jag ett Instagram-konto också, som inte är jättesuperaktivt för stunden, men som är tänkt att uppdateras ofta när jag kommit igång mer. @bonjourpompadour heter jag där. Såklart kommer det en hemsida också, men den är inte färdig än.

Så, vill ni blir fina i håret eller få lite rosiga kinder så hör gärna av er och boka en tid.

Skepp O'hoj!

Konstiga drömmar och mycket planering.

Den senaste tiden har jag drömt mycket konstiga och märkliga drömmar. Har bland annat drömt om spindlar (usch jag verkligen hatar spindlar), jag har drömt att jag fått en kniv i ryggen (jag var dock helt lugn i drömmen när det hände, och frågade min bror om han skulle kunna tänka sig att hjälpa mig dra ut den igen, haha!), jag har drömt att vår lokal vi ska ha bröllopsfesten i var i samma nivå som grunden. Helt ihopfallen. Fick dock inte veta vad som hade hänt, bara att huset inte längre var ett helt hus. Fick panik i drömmen och undrade vart sjutton nu vi skulle ha festen någonstans. Ja... Sedan har jag drömt att vi varit i fel kyrka, jag hade fel klänning och Emil fick inte på sig sin kostym för att den var för liten och hade istället några fula kläder som inte alls är hans stil vanligtvis och någon konstig frisyr. Sedan började alla gästerna dansa vals i kyrkan, och jag stod där och försökte förklara att det är ju SEN, på festen, som dom ska dansa. Haha! Ja, ni hör ju.

I morgon ska jag till en sömmerska och visa min klänning. Det behöver ju göras lite ändringar på den. Skulle vara så skönt om det blev gjort så jag kan släppa det. Har varit lite av ett orosmoln över mig. Ska ta tag i lite andra saker också under helgen som bör kollas upp. Typ tårta och catering och sånt. För på måndag börjar jag praktisera på The Body Shop, och då har jag väldigt lite tid till sånt.

Nu ska jag dock dricka upp mitt kaffe innan det blir kallt, och passa på att ta det lite lugnt.

En alldeles speciell fråga.

Det har hänt lite sedan jag skrev här sist. Då skulle jag snart fylla 30. Och 30 år fyllde jag. Med en fantastiskt rolig 30-årsfest med nära och kära, god mat, tårta, lekar, skratt och finfina presenter. På tal om presenter fick jag en alldeles speciell present i år. En fråga bestående av sex stycken ord; 

- Vill du gifta dig med mig? 

Jojominsann. Han gick ned på knä, med ring och allt. Han är överraskningarnas man, vill jag lova. Jag lyckades i alla fall stamma fram ett Ja, såklart!

I sommar gifter jag mig alltså med han som snurrar min värld. <3 

Jag har redan hittat brudklänningen of my dreams. Såklart är det ju hemligt hur den ser ut än så länge. Men den är underbar! Är lite justeringar som behöver göras på den, annars är den perfekt.

Ångesten som inte finns.

För fem år sedan, vid den här tiden, skulle jag snart fylla 25 år. Jag hade den värsta ångesten man kan ha inför det. Jag som aldrig förstått det här med åldersnoja innan, förstod nu precis vad det handlade om. Jag ville bara bromsa tiden. För jag tyckte 25 var det värsta man kunde fylla. Jag hade målat upp en bild, i min lilla dumma hjärna, att jag skulle hunnit med så mycket innan lampan 25 blinkade ovanför mitt huvud. Jag skulle hunnit gift mig, skaffat barn, köpt ett hus, ha ett fast jobb (eller åtminstone ett jobb). Men när jag satt där, fem dagar innan min 25:e födelsedag och insåg att jag inte hade hunnit med en endaste liten grej av allt det ovan nämnda, fick jag total panik. Jag började gråta som ett litet barn. Jag fick verkligen ångest för jag tänkte att mitt liv snart är över. Jag tycker 25 var så himla gammalt. En tröst jag hade då var att jag åtminstone skulle hunnit med ovan nämnda innan jag fyllt 30. DÅ skulle det ändå vara helt okej.

Om 5 dagar fyller jag 30 år, och jag har aldrig känt mig mer välkomnade för min nya ålder som jag är nu. Ser faktiskt fram emot det. Och nej, jag har inte gift mig, har inga barn, har inget hus. Däremot har jag köpt en svindyr bil och jobbat och utbildat mig till det jag vill göra i livet. Och vet ni vad? Jag känner inte alls någon stress för att hinna med det ena och det andra längre. Jag står här med öppna armar, redo att kliva över i en helt ny period av mitt liv, som jag tycker ska bli så oerhört spännande. Kanske har jag mognat lite. Inte vet jag. Men jag känner mig mycket mer bekvämare med mig själv idag än för fem år sedan. Inte lika osäker, försiktig och rädd för allt. Kanske har det med mitt nya yrke att göra lite? Jag som alltid varit en blyg, tyst och försiktig person har slängt mig in i en bransch där du ska vara allt det motsatta! Och jag har växt som person under bara det senaste året, något enormt. Är mer framåt, tackar ja till sånt som normalt skrämmer livet ur mig. Och jag är stolt. Stolt över mig själv, för att jag ändå kommit såhär långt. Och längre ska jag. 

Men först ska jag ta mig till köket och baka ut bullarna till mitt kalas på Söndag.

Nyp mig hårt i armen, jag drömmer.

I onsdags höll jag på att svimma när jag fick reda på att jag vunnit veckans piff från Hela Sverige syr-tävlingen, där man kunde vinna en symaskin + en overlock som  använts av deltagarna i Hela Sverige syr. 

Loggade in som vanligt på Facebook och såg på programmets Facebook-sida att jag vunnit. Jag fattade inte först, var tvungen att gnugga mig lite i ögonen, var tvungen att ladda om sidan, för jag kunde verkligen inte förstå att jag vunnit. Det dröjde inte många minuter förrän det dimper ned ett stor brev från TV4 adresserat till mig, i brevlådan. Och det var liksom då jag fattade på riktigt. Jag skrek typ rakt ut!

Bidraget jag vann med är en klänning som en gång i tiden varit min mormors. Jag vet inte om det var mamma eller min syster som tänkte göra sig av med den, men jag räddade den då jag älskade det gula, svartprickiga tyget och tänkte att den här kan jag ge nytt liv. Så jag sydde om den.

Gissa om jag är toksugen på att sy en massa nu! Jag älskar ju att sy. Det är min allra bästa hobby, när jag vill känna mig fri från stress. Att se något skapas, utvecklas, till färdigt resultat. När jag syr känner jag ingen stress. Då mår jag bra! Lite som terapi faktiskt, skulle man kunna säga. 

Ah, nu längtar jag tills mina maskiner kommer.

Enkel. Vacker. Öm. Valsen påminner mig om hundratals dar som jag varit med dig. Både vinter och vår, och i höst och igår. Och alla dagar som kommer...

Gymnasiet 2001. Första gången jag träffade honom. Han satt i korridoren på golvet utanför mattesalen. Han hade skinnjacka, svarta jeans, Converse och läste serier. Han hade en slags Beatles-frisyr och världens blåaste fina ögon. Han satt alltid längst bak på mattelektionerna och tyckte mer om att rita Manga än att räkna matte. Läraren påtalade ofta detta och tyckte att han skulle ägna sig åt att räkna istället. Jag irriterade mig bara på att jag inte kunde koncentrera mig. Plus att jag hatade matematik. 

En dag, hittade jag honom av en slump på Lunarstorm. Vi började skriva till varandra. Kom fram till att vi gick i parallellklass. Sedan bytte vi MSN. Chattade varje kväll. I skolan sa vi Hej och sågs nästan bara på mattelektionerna eller i matsalen. Eller på skolgården. Eller när estet-klasserna hade något gemensamt ämne. Vi båda gick estetiska programmet på gymnasiet. Jag gick musik och han bild och formgivning.

Jag minns att jag en dag kommer på mig själv med att längta lite extra till mattelektionerna. Ironiskt nog. Bara för att han skulle vara där. Om jag hade tur. Han med dom fina ögonen. Han som alltid väntade på mig efter matten och som sedan följde mig till mitt skåp vid musiksalen efter mattelektionerna.

Egentligen var han inte alls den sortens kille jag normalt skulle intressera mig för. Men det var ändå något speciellt med den här killen. Något som gjorde att mitt hjärta slog några extra slag bara jag såg honom på skolgården. Något som gjorde att jag blev sådär fnittrigt lycklig då rutan med bokstäverna till hans namn ploppade upp i hörnet av min datorskärm.

En dag läste jag dock en sak som gjorde att jag trodde att jag åter igen hade gått på nitlotten och blivit sådär olyckligt kär. Ni vet, när hjärtat blivit ledset och man först då inser hur man känner. För att sedan, när jag minst anade det, helt plötsligt få meningen jag trodde han skulle säga till någon annan, men som egentligen var menad till mig hela tiden;

- Jag är kär i dig.

Vi går på dejt. Fikade på Åhléns. Sedan gick vi en promenad som slutade med att vi gick runt hela stan. Jag som alltid varit så väldigt blyg, insåg plötsligt att jag inte alls var det med honom. Den pinsamma tystnaden existerade inte. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Han köpte en stor ask med Ferrero Rocher på vägen, som han sedan lämnade på ett elskåp då vi inte orkade äta mera. Sedan blev det mörkt och kväll och jag var tvungen att gå hem. Fast egentligen ville jag inte. Han följde mig hela vägen hem till min port så att jag inte skulle behöva gå ensam hem i mörkret. Väl där pussades vi för första gången.

Idag är det exakt 13 år sedan den dagen. Och han snurrar fortfarande hela min värld. Ibland säger han någonting eller gör en gest som gör att jag, utan att tänka på det, ler. Han är den snällaste människan jag mött. Han är rolig. Trevlig. Han får mig att skratta. Även när jag är i mitt argaste sinne. Han säger ofta att jag är fin. Har aldrig någonsin velat ändra på mig. Han stöttar och peppar mig när jag tvivlar på mig själv. Han är världens bästa.

He used to be my warrior these days, covering in glory.

Tog sovmorgon imorse. Låg kvar under täcket sådär en timme efter jag vaknat och bara var. Jag älskar när jag kan vakna och inte behöva skynda mig upp.

Men upp gick jag ju efter ett tag. Har städat hela lägenheten. Skurat hela köket. Plockat, inrett, ändrat, ändrat tillbaka. Haha. Ja, sånt som jag är expert på. Sedan blev jag så hungrig så jag åt ett utav det godaste jag vet numer; grekisk yoghurt, hallon och lite honung för att få lite sötma. Så himla gudomligt gott, alltså! Har ni inte ätit det så testa. Mhm!

Nä, nu ska jag slänga på mig någon form av kläder och kanske sminka på mig en bas, ögonbryn och lite rouge, för ikväll är vi bortbjudna på middag hos svärisarna. Vi ska äta lasagne. Älskar!

Vad gör ni idag?

Frankie Daily Journal 2015 och ett roligt jobb!

För ett tag sedan var jag med i en tävling på Instagram där man kunde vinna den fantastiskt underbart fina Frankie Daily Journal 2015 från Vintagefabriken. Döm om min förvåning när jag sedan går och vinner! Jag brukar nästan aldrig vinna något, så detta var helt fantastiskt roligt! Förra veckan fick jag hem den, fint inslaget i silkespapper och i ett fint band. 

Och redan nu har jag en rolig sak att skriva in i min fina kalender. Igår fick jag nämligen ett riktigt roligt mail i min inbox om ett jobb i mars nästa år. Berättar mer sen såklart. Men är glad och pepp!

Men om du tittar upp på himlen till vänster om månen där. Jag befinner mig någonstans där ungefär...

Det har varit hemskt tyst här i bloggen på ett tag. Jag har varit lite tveksam till om jag tycker det är kul att blogga längre. Men jag har kommit fram till att jag nog ska ge det en chans trots allt. Är ni kvar?

Just nu går mina dagar åt att gå i skolan. Det är mycket make up nu. Jag tycker det är kul i skolan! Men jag tycker det här med make up är lite pilligt faktiskt. Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att hårstyling är så himla mycket lättare. Men jag kanske blir bra på det där med make up någon dag. Just nu övar jag så mycket jag kan, med det smink jag faktiskt äger. Måste skaffa lite mer make up-verktyg och lite sånt.

Annars pysslar jag med mitt eget och syr och sånt trevligt. Börjar äntligen få lite ordning i vårt hobbyrum här hemma. Såhär ser min halva av rummet ut. Den andra halvan har herrn i huset.

Leka med färger

Fick lite nya ögonskuggor som jag kände att jag ville leka lite med. Så jag satte mig igår kväll och försökte komma på någon fin kombination.

Btw. Jag ska gå en kurs till Make Up Artist. Börjar i oktober. Känns spännande och lite småsläskigt!

Jag hoppas att jag är bättre på att sminka andra, än jag är på att sminka mig själv. Utan brillor ser jag ju typ ingenting. Så jag måste sitta med spegeln intryckt mot näsan i princip. Är ganska svårt att få en helhetsbild av vad jag håller på med då, haha! 

Dessutom har jag ingen suddpensel, så jag gjorde så gott jag kunde av situationen. Men såhär blev min make up. Regnbåge!